Vecklar ut mig, tar min plats. Inte mindre, inte mer än det livsutrymme som är mitt. Min födslorätt, livet ljublar. Frid, utandning och ren glädje över min självklara plats i världen.

Den där känslan i ett samtal då det vecklar ut sig. Samtalet får vingar och det som nyss var trångt och instängt förvandlas nu till frihet. Det som var luddigt blir till klarhet. Det som var slutet öppnar sig. Det som var fruset och fast blir levande och varmt. Det som var omöjligt blir möjligheter. Det som var svårt blir lätt. Förvirringen blir inspiration! Konflikt blir frid! Problemet är med ens helt oproblematiskt. Och jag är med, vilken nåd.

Prägling sitter djupt, det vi var med om i barndomen, det våra vårdnadshavare förmedlade till oss blev del av oss. Självbild, tankar, känslor och hur vi tolkar det som händer oss gör att vi ser samma värld med olika ögon. Jag tycker du är fin och klok, du tycker du är otillräcklig och dum...... så går det på tills plågan blir så stor att jaget vill vakna upp ur sin onda dröm. Att jaget söker stöd och hjälp i kärleksfulla sammanhang och får en möjlighet att göra om och göra rätt. Det går att ändra i negativ prägling, det går att läka trauma. Det är en ofta lång och snårig väg, i backspegeln är det lätt att se att det är värt varenda steg. Att komma hem till sig själv, att tycka om sig själv, att börja möta sig själv med ömhet istället för med kritik är mödan värt. Det lovar jag dig som tvekar inför det första steget in på en okänd väg. Det lovar jag mig som står inför ännu ett steg in i nya främmande marker. Det lovar jag oss människor som kollektivt befinner oss i ett paradigm där kärleken behöver övervinna rädslan.